.

För några timmar sedan ringde telefonen. Samtidigt som första signalen ringde väcktes en oro i mitt bröst. Tomheten sköljde över mig som en stor våg när jag hörde orden jag som jag länge hade fasat för –farfar har somnat in. När jag sprang in med telefon till pappa önskade jag att jag skulle vakna, att allt bara skulle vara en dröm, en jävla dröm! Men jag vaknade aldrig. Min verklighet förvann på ett par sekunder. Tårarna brände när de rann nerför mina kinder och landade i knät. Varje tår va fylld med saknad och kärlek.

Snart efter att samtalet hade avslutats tog vi bilen för att möta upp farmor och säga farväl till farfar. Jag tog ett djupt andetag och kämpade för att ta mig igenom dörrarna till sjukhuset. Det var mycket tyngre och mer intensivt att möta lukten och tomheten på sjukhuset idag. Mitt hjärta brast när jag såg hur sårbar farmor var. Med tunga steg gick jag mot där hon satt och la armen om henne. Tomheten träffade mig med ett hårt slag i magen denna gång, och tår efter tår rann tyst och obemärkt ner på mina kinder och fångades upp av det slitna golvet. Efter en stunds väntan fick vi gå in till dig. Jag drog ett djup andetag och kände hur lukte samlades i mina lugnor.

Där låg du, så vacker. Du såg ut som en ängel med blomman på ditt bröst och händerna knäppta i varandra. Jag smög så tyst jag bara kunde fram till dig, la min hand på dina händer. Du va så kall, så vit och så skör att jag knappt vågade andas. Jag ville inte ha sönder dig. Jag väntade på att du skulle öpnna dina ögon och dra ett djupt andetag, men hur länge jag än väntade så låg du bara helt still, så vacker och oberörd.

Du har nu somnat in farfar och jag vet att du har det bättre där du är. Dina besvär och smärtor är nu borta. Du är en ängel nu. Den vackraste ängeln.

Jag älskar dig, och kommer sakna dig något oändligt.