.

För er som sitter och undrar om jag lyckades komma hem till kära Norrköping och om jag klararde att åka tåg ensam -ja! Jag är i säkerhet. Jag satt mig just i soffan och tänkte att det var dags att berätta att jag klara det! Tack till hanna som nästintill lyfte ombord mig på tåget.

Det var ett par läskiga och ensamma minuter på tåget. När jag hade gått ombord, tittar jag av en ren slump på tavlan där det ska stå nästa hållplats. Jag visste att det skulle stå "Norrköping" men jag viker endå inte undan blicken och helt plötsligt bildar bokstäverna på tavlan inte Norrköping utan Tranås och jag känner hur paniken sprider sig i kroppen. Jag visste inombords att jag var på rätt tåg, till och med Hanna hjälpte mig att hitta rätt. Jag skickar direkt iväg ett sms till syster för att fråga henne vart Tranås ligger, men inget svar. Istället börjar jag tänka, allt för mycket - som vanligt och tror jag har lyckats gå på fel tåg i alla fall. Jag börjar tänka på vad jag ska säga till konduktören när han ska läsa av min biljett och kommer se att min biljett gäller för tåg mellan Katrineholm-Norrköping och inte Tranås. Jag föreställer mig hur han kommer tvärstanna tåget och slänga ut mig ur tåget, ni vet precis som de gör i filmer. Jag börjar försiktigt tänka ut en lögn som ska låta trovärdig. Plötsligt är det min tur, jag ger honom min biljett och ler mitt vackraste leende och tänker att det kanske hjälper. Sekundrarna känns otroligt långa och det går inte att läsa av Mr. konduktörs ansiktsuttryck - ett riktigt pokerface. När jag börjar finslipa på min nödlögn tyst för mig själv, hör jag plötsligt ett "tack så mycket" och paniken rinner av mig i samma sekund. Jag var på rätt tåg! Resterande resa kunde jag faktiskt tilllåta mig själv att slappna av lite, men då och då var jag tvungen att ta titta mig runt omkring för att se att jag inte var ensam. Jag hoppade av tåget med en lycklig känsla i magen - jag klarade det, men aldrig ensam igen!