.

Jag har under hela min uppväxt levt med en trygghet så stark och en kärlek så obeskrivlig. Tryggheten ifrån mina föräldrar vaggar mig till sömns varje natt och varje morgon möts jag av deras oändliga kärlek. De har lärt mig livet, förberett mig för att våga ta mina egna steg och tro på mig själv - för om inte jag tror på mig, vem ska då göra det? De har lärt mig att vara både vara glad och ledsen, våga brytas ner för att sedan byggas upp igen, ännu starkare än förut men viktigast av allt - att aldrig ge upp.

Mina föräldrar är varandras motsatser, som plus och minus, som svart och vit. Så olika, men endå så lika. Så olika att de skiljde sig medan de endå va vänner, men så lika att de skulle offra allt för oss. De ger mig och min syster oändlig kärlek, fast de visar det på helt olika sätt. Mamma är den som vill kramas, som skriver lappar på morgonen, kallar oss gulliga smeknamn och ropar alltid "jag älskar dig!" det sista hon gör. Pappa är den retsamma, som älskar att busa och få oss att skratta och som alltid kommer med roliga kommentarer som får magen att krampa av skratt och pussar oss i pannan varje kväll. 

Ord kan inte förklara vad de betyder för mig och vad de har gjort för mig. Jag älskar dem och ser upp till dem båda oändligt mycket. Det är min trygghet i livet, där jag hämtar mina krafter och där jag alltid kommer känna mig älskad. JAG ÄLSKAR ER!